Som grästuvor och ängsblommor!
Mannen nyser, som han alltid gör här på landet. Klipper gräs och trimmar.
Har lovat att spara denna lilla rondell av äng framför stugan. Älskar högt gräs blandat med ängsblommor, som en ser att de gör lite varstans för att mångfalden av blommisar ska få leva. Så även mitt över gatan från vårt köksfönster hemma.
Jag får några tuvor att glädjas åt här också, det är bra. I stan är det mer välordnat i trädgården som jag också trivs med just där.
Här behövs lite vildvuxenhet tänker jag.
Själen mår liksom fint av det.
Landar här nu efter första jobbveckan.
Det blev ju sommar igen, så otroligt skönt verkligen. Tanken är att ett litet fönster ska målas, annars mest njuta av sol, läsa bok, och förhoppningsvis blir det några rader skrivna på min roman. Eller vad det ska bli. Eller
kallas. Låter stort. Kanske för stort.
Vet inte om jag vågar lämna den ifrån mig när den landat i sista punkten. Sista sucken.
Vi får se.
Om inte annat har den varit bra att skriva. Processen är bra.
Han är min man....! (Sjunges som sången Du är min man).
I stan är det vackert.
Blommor i mer organiserad form, som även det lockar ögat.
Vattnade innan vi stack.
Det lär bli törstigt om värmen hänger kvar.
Kanske torkar mina regnblöta pelargoner ut lite, och blir mer normala...
Tänk om det fick va sommar nu ändå.
Länge. Känns som att vi efter denna vinter och vår verkligen behöver ron. Återhämtningen. Värmen. Leken.
Året som ingen kommer att glömma.
Njut din dag.
Det finns mycket att ta in trots året som gud glömde.
Som grästuvor och ängsblommor till exempel!
❤️
Kram Johanna