Johanna Roth

Sover som en tonåring.

Eller som en tant, kanske. En tant i övergångsåldern, helt enkelt.

Varken mer eller mindre. Med diverse krämpor och diagnoser men som trots det lever ett ganska gott liv.

Tydligen behöver denna tant mycket sömn för att återhämta sig emellanåt.

Bara att tugga i sig, och tillåta sig. 

Acceptera. 

Märker att själen mår bättre av att ta in det som är, att inte streta eller försöka förringa. 

Jag är som jag är. Heller inte det mer eller mindre. Gott så.

Åkte till stugan med en liten byrå, och för att kolla vatten och hängrännor.

Solen värmde och fåglarna kvittrade, som om det vore mars månad. Härligt men galet ju.

Hoppas att Moder Jord blir fri från fnatt och skänker Norden snö och kyla, som sig bör. För att återställa ordningen. Skänka vila till jorden, och ge en chans till det nya så småningom.

Längtar såklart efter värme, sitta i trädgården och dricka kaffe. Läsa bok. Umgås.

Den tiden kommer.

Idag var en liten flukt.

❤️