Min sollängtande lekamen.

Tog vara på min tredje lediga dag på raken, genom att njuta av sovmorgon. Av att kunna ligga kvar utan stress...sååå skönt och så bra för själen. Imorgon är det åter dags för tidig morgon, vilket ju är rätt segt onekligen.
Det är skönt att "lulla på" och göra det en känner för, stiga upp när en vill och ta en andra kopp kaffe. I lugn och ro, med bra musik och bok som sällskap.
Har ju dock ett roligt jobb, ett givande och tydligt jobb. Ett ganska utmanande och pusslande jobb, som inte tillåter en trött hjärna. Det blir således största utmaningen nu, efter flera veckors splittrade arbetsveckor. Att ha en pigg hjärna trots
tidiga morgnar, då det känns som att en inte sovit längre än en kvart när klockan påkallar uppmärksamheten.
Tog en kraftpromenad (min benämning på powerwalk) i eftermiddag.
Hamnade på Staglaberget med utsikt över sjön mitt i stan. Inte så tydligt att sjön faktiskt låg där idag då duggregn och dimma skymde sikten. Vackert ändå i sin gråskala. Försöker se det vackra ändå, men oj vad jag längtar efter såna dagar som i går.
Ljusa, soliga.
Så länge gråvädret är beständigt knaprar jag solsken på burk: D-vitamin. Tänker att det gör någon liten nytta för humöret och min sollängtande lekamen.
❤️