Kroppen blev glad.
En ovanlig dag.
Ovanligt bra dag.
Känt mig laddad för jobb och utmaningarna där, liksom glad.
Tacksam för bra kollega, som jag sitter med varje dag och som känner mig rätt bra efter dessa tre år som vi kamperat ihop. Vi känner nog båda varandras dalar och toppar hyfsat bra, då det inte går att dölja när en jobbar så där tätt.
Vilket också är skönt, att slippa tassa på tå och förställa sig. Och att se när det behövs pepp och när det behövs stöd, broms (kanske mest jag som måste bromsas) och driv. Det är bra, en ynnest.
Var och fikade med god vän efter jobbet.
Pratade om livet i smått och stort.
Utmaningar, lärdomar, svårigheter och roligheter. Gav värme.
Och så har jag utmanat mig själv, och känt in mig i en ny kör. För mig känns det stort, att våga sjunga tillsammans med andra igen efter allt som hänt sedan 2018 som var ett riktigt skitår med tanke på sjukdomar.
Många timmars övning, mycket sorg och ändå driv och vilja att försöka komma tillbaka. Hitta rösten. Lusten. Hitta mig. Och sakta men säkert har det ju blivit bättre. Fasen vet om jag någonsin blir som jag varit men ändå.
Men.
Nästan är bättre än inte.
Det kändes som ett gott möte.
Och kroppen blev glad av sång.
❤️