Johanna Roth

Landar i mellanrum. Bokstavligen. 

Efter jobb och en sväng till stan för inköp av kaffeburk, och några böcker landar jag här.

Funderar på tiden jag lägger på jobbet.

Det är onekligen ganska mycket tid, och jag tycker oftast att det varit värt det. Gillar att jobba, och ja - jag gillar att ha pengar att röra mig med. Låta vardagen få glittra lite.

Men så kommer det saker till mig, som faktiskt förklarar mycket av mitt onda, min trötthet som gör att funderingarna blir mer på allvar.

Jag tar mig ledigt ibland, på fredagarna, men oftast inte. Lojaliteten är stark, och jag tänker ofta att jag ju ändå kan gå hem tidigare. 

Det är ju skillnad att vara helt ledig. Att vara ledig utan att känna "att jag ändå kanske borde ha jobbat"....eller "jag borde kanske vara kvar lite till".....det är bästa vilan. 

Sovmorgon, andrakaffe och träning. 

Tid som bara är min, att göra vad jag vill med.

Bara läsa. Promenera. Måla. Skriva. Sjunga.

Tanken har börjat gro.

Kanske ska jag lyssna på min kropp, låta den få återhämta sig något mer. 

Många funderingar. Många kanske.

Det där får koka ihop lite, tankarna, tills det klarnar. Ett frö är en början.

I kväll blir det hemma med mannen, kanske en hög med ungdomar eller inga alls. Potatisgratäng och fläskytterfilé i ugnen, sås och rödtjut är planen. Inte köpt eller gjort fläskytterfilé på flera år men idag fick jag craving på det.

Och nä. Jag är inte gravid. En kan få craving som tant också.

❤️