Johanna Roth

Det var riktigt kul att vara tillbaka på jobbet i går, mycket att göra och kul att träffa mina kollegor efter ledigheter som gått lite omlott.

På nåt sätt skönt när livet lunkar på, och känslan av att göra nytta infinner sig. Det ger ändå en go känsla, som kanske inte uppstår i ledigheten med tvätt, matlagning och vila - även om det ibland är ganska skönt.

Just vardagsgrejerna kan jag bli sjukt trött på...ni vet...maten, inköpen, smutstvätt, toapapper som tar slut...och så om igen. Tycker dock att en fylld kyl och frys, tomma tvättkorgar och vikt tvätt är väldigt skönt, så utan det förstnämnda blir det ju lite svårt att uppnå. Hur tänker ni? Tycker ni att vardagssysslorna är kul? Vad gör ni för att göra det roligare? Eller går det ens?

Tränade ett "fullpass" i går, kroppen och knoppen ville och det kändes inte ens jobbigt....helt otrolig känsla. Vågade dock inte köra på för mycket då min lilla höft tenderar att hänga upp sig och längtar efter ny cortisoninjektion. Lade mig på golfboll och spikmatta efter dusch en stund.

 Lyssnade på podd och tittade på vår fina tavla av Fiona Morley.

Gillar den skarpt. Bra grej att vila ögonen på när bollen gräver sig in!

Läser reportage om akutmottagningen nu, med kaffet i handen. Personalen upplever hot och våld i sin vardag så att de inte alltid vågar gå hem från jobbet utan att gå ihop med någon annan. De får utstå kränkande behandling, blir fotograferade av arga anhöriga, spottas på och kallas för vidriga saker. Hemskt att respekten för hälso- och sjukvårdspersonal, för polis, väktare inte längre är självklar. 

Tänker att det gemene man och kvinna kan göra är att själv ha civilkurage och säga ifrån när människor baktalar vården, när de tycker att de fått vänta orimligt länge på akuten.

Vi ser ju inte vad som pågår bakom stängda dörrar, på akutrummen. Vi ser inte vad det är som gör att väntan blir lång, men måste förstå att akut sjuka prioriteras och ska så göras. Den som söker för mindre blessyrer ska hänvisas till vårdcentralen nästa dag om det bedöms vara rimligt. Inget konstigt med det om vi alla tänker efter. 

Det är viktigt att i vanliga diskussioner lyfta.

Att det finns en anledning till prioriteringar och handhavande, att personalen som kämpar för någons liv inte just då har tid att ge dig en kopp kaffe. Eller nåt annat, mindre prioriterat.

❤️