Den är åtminstone jag!
Ibland triggas det igång tankar och känslor som inte går att styra. Oftast sker ju bearbetningen på nattetid, då det tumlas runt, väcker upp, låter sova, tumlas runt...
Det är ju ändå bra tänker jag.
Att det får virvla runt och kanske läggas till rätta, skapa ordning ifrån kaos. Men ibland är det tufft, när en tror att det inte ska skapa virvelvindar men så gör det så ändå.
Kaoset om natten gör förmodligen att det landar och skapar begriplighet på dagen, efter reflektioner om varför det triggats.
Hjärnan och mitt inre är igång av olika saker, som jag känner igen och förstår. Vetskapen att det har hänt, det är passé hindrar det inte från att dyka upp men det är inte längre min verklighet.
Läste i smp häromdagen.
På tal om en virvelvind. Om en kvinna som skapar stödgrupp för avhoppare från en trosuppfattning, eller en sekt om en så vill. En grupp där människor tror och tänker, handlar lika utifrån sin världsbild och där förmågan att se utanför den boxen är begränsad.
Eller begränsas av ramarna även om en själv har förmågan. En stark kvinna, ett starkt reportage som också triggar igång reflektioner och tillbakablickar.
På hur det var att vara tvungen att hålla sig inom boxens ramar, och inte yppa eventuella tvivel.
Den som varit i, och lämnat förstår.
En alldeles speciell upplevelse är det, som jag kanske inte är glad över att ha men som jag ändå har lärt mig av genom livet. Lärt mig se på ett annat sätt, att vara kritisk och ta in mina känslor i beslut. Inte låta mig påverkas för att det vore
lättaste vägen.
Det gör mig förmodligen till en, ibland, obekväm person.
Men den människan är åtminstone jag!
Ha en fin dag.
❤️