Nyanser av grått.

(null)

Nyanserna har blivit gråare. 
Och min tanke och hjärta mer ödmjuka för oliktänk och att var och liksom får tro det den vill. Eller inte tro. En behöver inte placeras i nåt fack utan bara vara där en är.
Som i livet i stort finns sällan klara svar utan det kan vändas och vridas på, och ses från olika perspektiv

Jag kan känna mig otroligt obekväm i religiösa sammanhang men i en kyrka kan ändå ron infinna sig. För att det är vackert. Tyst. Tillåter att sitta ner i stillhet med egna tankar. Motståndet att gå in i en alternativ, så kallad frikyrka, är fortfarande starkt eftersom det för mig förknippas med ofrihet. Styrning. Masspåverkan på ibland väldigt vilsna själar. 
Nu när det gått trettio år sen jag vände mig bort ifrån det sammanhang som jag då upplevde som väldigt styrt, svart eller vitt och otillåtande mot minsta avvikelse eller tvivel så har jag börjat se det på ett annat sätt. Jag tror att de flesta mjuknat, och har med erfarenhet och livet blivit mer nyanserade. Mindre dömande. Men nej, jag skulle ha svårt att besöka en sådan lokal. I ett sådant sammanhang. Det sitter djupt.

Jag är väl på mitt sätt kanske troende, men jag tillber ingen särskild gud eller tror inte på någon särskild uppfattning. Men jag ber Ibland.  Till min uppfattning av ett världsallt, till stjärnorna eller moder Jord. 
Det känns bra i mig. Med det onämnbara, lite mystiska. Mer som en känsla än de "rätta svaren". Övertygelsen av att någon lyssnar finns inte men kanske fångas min tanke upp i rymden. 

Jag sjunger igen, i en kör. I svenska kyrkans en av många körer. En del människor känner jag igen sedan då. För länge sen. 
Och så känns det fint, öppet och helt ok att ha en annan upplevelse. Min egen tanke och relation till det omkring mig. Det behöver inte vara svart-vitt eller indelat. Raka frågor låter mig ge raka svar, eller mer flummiga, obestämda svar och oavsett tas det emot med respekt. 
Med ödmjukhet. 
Och det är liksom skönt att inte känna att skölden måste vara uppe, utan det är ok.
Nyanser av grått är ok.
Och ja, det är väldigt roligt att sjunga!

(null)
God kväll!

❤️
Joey

Kommentarer:

1 Anonym:

skriven

Hej, jag har aldrig varit särskilt troende men som du säger i en kyrka finns det ett meditativt lugn som man kan finna ro i. Bara det inte är någon peson där som säger att allt är underbart. Har upplevt det också och då vill man bara rusa ut. Präster har ju blivit mycket bättre på att prata gudsord utan att komma med en massa floskler. När min mamma dog såg jag en gestalt på himmelen, jag har efter det förstått att det finns något högre, något som inte kan förklaras. Jag har bara talat om detta för mina närmaste då många människor tror att man inbillat sig. Man vill inte framstå som galen men jag VET vad jag såg. Kram Elisabeth

Svar: Så fint att du delar. Håller med om det där, alltihop. Kramar!
Johanna Roth

2 Anonym:

skriven

Bara till dig 😘

Svar: :-)
Johanna Roth

Kommentera här: