Så är det bara.

(null)

Så gudomligt skönt med sovmorgon sannerligen. Vaknade tidigt men somnade om, där bredvid min gyllene man tills sömnen gick ur kroppen och jag ville vakna där till solen.
Till morgonkaffet på balkongen.
I lugn och ro.

(null)

Gick till Strandbjörket efter frukost och tog en andrakaffe med mor och far. Många barnfamiljer som skulle kombinera glass och lek, ett i sanning bra ställe för båda!

(null)

(null)

Satte mig sen i trädgården ett par timmar.
Började på ny bok, byggd på en sann historia, och som verkar lovande. 
Läste en stund och somnade sen som en stock. Vaknade toksvettig och helt mosig. 
Iskallt vatten och en dusch var botemedlet innan en sommartur i Lill-påååååschen med mannen på slingriga, småländska vägar. 

(null)

Det här var innan jag däckade i solen:-)

(null)

Min älskade unge och hennes Oscar har idag varit i Malmö. Tittat på och fått en lägenhet!!
Så nu är det alltså dags. 
Efter drygt ett år hemma sedan studenten så ska hon nu, liksom på riktigt, skapa sig sitt liv med sin blivande sambo. I en annan stad, men ändå ganska nära mig. Det känns ändå fint. Att ha förmånen att kunna åka ner hyfsat smidigt härifrån, och hon hem - när hon vill.
Det är en betydligt lugnare själ denna gång än då hon flyttade till Sthlm som sextonåring. Det var riktigt tufft.
Jag tror att jag är lite bättre rustad eller förberedd nu ändå...
Mer redo, då jag ju vet och fattar att det är så det ska vara. Är glad för hennes, för deras skull. Det är ju spännande och härligt! 

Men jag vet också att det nu är slut på en era. 
Det som har varit kommer inte tillbaka. 
Och jag vet att den dagen då jag kramar om henne för att åka hem till mitt, till vårt, och hon blir kvar där...den blir tung.
Så är det bara.

❤️
Kramar Johanna 

Kommentarer:

1 Anonym:

skriven

Usch ja det är lika tungt varje gång dom åker😢 har just sagt hejdå till min som bor i Umeå efter en vecka hemma med härlig samvaro/ Elisabeth

Svar: Ja, det där livet...! Varje gång min älskade unge skulle tillbaka till Sthlm under gymnasieåren var tuffa, tänker att en vänjer sig med det gör en inte riktigt...kram💕
Johanna Roth

Kommentera här: