Johanna Roth

Otroligt skön och lugn, otvungen ledig dag!

Vaknade hyfsat tidigt, låg kvar och läste. Långfrukost med smp, bryggkaffe.

Fika på stan, i lagom sommarvärme. Som en vill suga ur det kanske sista ur.

Älskade far och mor. Fint att ta en kaffe ihop. Längtar efter att kramas. Hålla om. Faktisk vila i min pappas famn, som jag gjort så många gånger. Han är väldigt bra på att hålla om. Låta en känna att allt ordnar sig. Att allt blir bra. Att han alltid kommer att finnas där.

Gör nästan ont att inte få krama om. 

Lilla mamma. Som egentligen avskyr att bli fotograferad men ändå blir fin på bild!

Som hon funnits där. Kämpat. Många dagar ensam med oss när vi var små. Hela veckor själv (pappa var resande) med en astmasjuk unge, en 19 månader äldre son och en stor schäfer och så dessutom rodda halvtidsjobb, lämna och hämta hos dagmamma, ordna kvällsmat och allt som ska roddas. Jag bugar djupt. Det är en bedrift. En stor bedrift, som äras bör.

Och sambon. Min käre sambo, som också ger känslan av att allt ordnar sig. Som omfamnar och ger. Som finns där. Som jag älskar, och får bli älskad av.

En dag att ta in.

Med sol, träning, läsning, familj. Cykelfix med mannen, god mat med älskade dottern och potentielle svärsonen. 

Tack livet. Du är allt bra fin!

❤️

Kramar Joey