Befriande och galenglad.
Mumifierade tulpaner är också tulpaner.
Och väldigt vackra, på sitt sätt.
Särskilt när de öppnar sig så här.
Skört sårbart färggranna.
De får stå lite till, tills de inte orkar mer.
Just denna bild säger så mycket.
Den är lite suddig, men ändå.
Kärlek i blickar mellan barnbarn och mormor.
Som jag längtar att stå så där.
Hålla om. Krama om. Samlas.
Vet att de saknar det, även "di gamle" som de säger. Omfamningarna. Nu ses vi utomhus kortare stunder, med två meters avstånd. Vi ser varann, pratar. Och längtar nog lite till mans och kvinns.
Efter riktiga möten.
Långa samtal, sitta ner och umgås över mat och kaffe. Men att ses ute är bättre än inget alls. Och vi fortsätter så tills det värsta blåst över.
Längtan föder lust, och lusten att ses kommer att kännas befriande och galenglad när väl dagen kommer.
Kommer vi nånsin att släppa taget om varann då? Vill ju dofta in. Känna efter.
Men inte än. Hav tålamod och klokskap, säger jag till både mig och er. Som också längtar efter föräldrar, barn och barnbarn. Vänner.
Håll ut, håll i!!
Ikväll firade vi lite trevligheter här. I enkelhetens skönhet.
Med linssoppa med danskt rågbröd och chokladboll till dessert. Var på Askelyckan och handlade dessa utomordentligt goda förnödenheter. Chokladbollen var sååååå god!
Pussen o kramen
❤️
Johanna