Johanna Roth

Att sitta på balkongen i ljummen sommarkväll är ju fantastiskt, oavsett var i världen vi är tänker jag. När det förknippas med ledighet och vila efter händelserik natt och efterföljande dag är det en go belöning. Att få njuta av ljudet från havet i månens sken.

Liksom magisk. Men en undrar ju vad den ställer till med ibland, den där fulla månen. 

Lade mig och skulle sova men sömnen visade sig trögflirtad. Ljudet från kraftiga vindar och kill i halsen håller mig vaken så sitter i soffan medan resten av gänget sover.

I huset hörs dock andra som är vakna.

Funderar på den här vinden...ska den avta och ge vackert, lugnt väder om ett tag eller ska det blåsa upp till värre saker?

Vi är här efter fridfull, ljuvlig dag medan andra kämpat för sina liv i andra delar av regionerna omkring. Liksom absurt. Som ju livet är. Det fortgår, showen går vidare fastän det brakar ihop på andra platser. 

Vid Soho bar, en favorit under träden Ficus Macrophyll (fast jag trott att det varit mangroveträd i alla år). Coola Tarzan -lianliknande träd som ger sug att svinga sig liksom. 

Ett illustrationsförsök av liansvingande, som ni ju såklart tydligt ser!

Vi har njutit storligen av dagens lasagne, kvällens risotto och andra rätter, Cava, vin och Irish coffe (min enda favoritdrink).

Mätt som en gnu sitter jag alltså här och funderar över vädrets makter och människans litenhet, över min panik idag för ätande fiskar och över att livet mitt i ändå är fantastiskt och något jag önskar ska fortgå länge.

Kram i natten och på det nya dygnet❤️

Joey