Som fritt fall.
Studsat i dröm och halvvaket tillstånd bakåt i tiden.
Till barndomen. Små korta sekvenser av goda minnen där jag såg mig själv och familjen, mest mig och min mamma men även min far, bror, min unge och hennes bröder.
Allt samlat där. I huset där jag växte upp.
I samtal, i sysselsättning och med värme...sett från drömslumret.
Hit och dit utan att stanna länge i varje sekvens.
Kunde inte somna om när jag vaknade till.
Funderade över betydelsen men kanske är det vad som händer när jag skriver.
Bearbetning, omtumling, sortering.
Om livet och invecklingen och utvecklingen.
Om tankar och erfarenheter.
Om djupdyk. Funderar över hur saker kunde ske. Varför.
Det är som en jätteterapi att skriva på ett djupare plan antagligen.
Som sätter igång, river runt och bearbetar.
Spännande processer som drar runt allt igen fastän på ett annat plan.
Ibland tror en att en bearbetat saker klart men ändå händer det mer inuti när djupdyk görs.
Som fritt fall att gräva och gå tillbaka.
Fast utan osäkerheten och den låga självkänslan.
En läkeprocess.
Om det så bara är det skrivandet leder till så är ju det bra.
En hel själ, ett lagat hjärta.
Joey❤️