I en viskande dans.
Dis och dimma.
Spegelblank sjö.
Som om älvorna dansade där, liksom studsade lätt, genom att knappast nudda vattnet. Med skira, benvita klänningar.
Långt hår, böljande över ryggen.
Benvitt eller svart hår som rör sig i takt.
Visst kan ni ana dem?
Viskandes. Utan annan musik än klänningarnas swishande ljud och tysta viskningar.
Små fniss blandat med allvar i dansen de tar.
Fram över sjön, snabba som vesslor.
Runt i virvlar.
Som en hälsning från andra sidan.
En smekning mot kinden. Själen.
Jag finns. Om du bara vill se, så finns jag.
Den du vill ska finnas.
I en viskande dans.
❤️
skriven
Så trösterikt skrivet för någon som mist någon. Min mamma dog för ett par år sedan, jag kunde inte vara hos henne men just när hon lämnade så såg jag en ängel på himlen. Jag kände hennes närvaro hos mig ganska lång tid efteråt. Nu 2 år senare är hon borta. Jag läste en bok som heter kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg som du kanske läst. Det är en berättelse också från andra sidan. Kram E