Inuti är det märkligt.
Trött idag.
Ändå går dagen. Rutiner, överraskningar och det som ska lösas görs.
Lite autopilot förutom i samtalen med patienterna. Då får det inte gå på auto.
Var och en förtjänar ett möte anpassat för dem liksom.
Men inuti är det märkligt.
Framstegen för vår älskade vän syns, och är tydliga. Hoppas han själv känner att det går framåt.
Samtidigt tänker jag på hur otroligt frustrerande det måste vara, att hindras av sitt eget huvud. Sin egen kropp. Att inte orden kommer som de brukar fastän allting finns inuti huvudet. På tungan.
Men fighting spirit. Den är nog fasen så jäkla viktig. Att sträva, vilja framåt.
Liksom att tillåta sig att vara arg, ledsen, frustrerad.
Och så fight-redo igen.
Heja!!! Du kommer att slå ner den här jäveln också❤️!!
Idag gjorde jag slag i saken.
Blev medlem i puls & träning, och inväntar nu mitt passerkort. Tror det blir bra, att det kommer att ge mig än mer inspiration.
Bättre miljö.
Men det går bra nu.
Är starkare, känner att kroppen vill mer och längtar efter träningen för varje pass.
Känns som en seger. En stor, underbar seger sedan april månad när mitt liv tog en bättre vändning efter tråkigheter.
Så otroligt tacksam för det!
❤️