Det där livet.
Vi laddade lite batterier i Kråketorpsskogen innan hemfärd.
Lite duggregn och dimma.
Mycket syre i luften.
Vi såg nästan trollen och älvorna bakom träden och på sjön.
Den stilla sjön.
Hemma i stan igen.
I dimman och regnet här, men utan älv- och trolleffekten.
Ändå skönt att landa här igen.
Mannen är hos vår vän.
Min älskade unge och hennes kille sitter i soffan. Pratar om livets föränderlighet, vänskap och kärleken till den familj som står oss så nära. Som varit en så självklar del i våra liv redan innan min unge låg i magen.
Som funnits där som enormt stöd under tuffa perioder i mitt liv, och i glädje.
Ni vet, såna människor.
Som inte finns i massupplaga utan är unika.
Det där livet.
Så svajigt, underbart och för jävligt på samma gång.
❤️