Alla flickorna i mig.

(null)

På landet fast vid havet.
I Blekinge. I solsken och havsblåst, med blå himmel. 
Korvgrillning vid vatten.
Vindnupna kinder.
Spel och mat. Skumpa och lakrits.
Vackra omgivningar.

(null)

(null)

(null)

Snart söndag.
Helgen som sprungit fastän sömnen varit fattig.
Gårdagskväll som blev supersen för samtal som föddes där på tu man hand med dottern.
Perspektiv, varma känslor och tankar.
Så glad att hon kom till mig, denna älskade unge. Som känner mig så väl. Som uppfattar nyanser, och ger andra perspektiv till redan tänkta tankar eller ger input till nya spår.

Saker landar i mig.
Gör mig lite låg för det bearbetas och stöts.
Behöver processas, för att sen kunna lämna för en friare själ. Ett lättare hjärta.
Perspektiv som att hålla alla ens åldrar i handen, alla flickor som är jag. 
Krama om, leda vid handen, ösa kärlek över. 
Liksom förlåta, klappa om för att sen gå starkare vidare.

I processen är skrivandet bra.
Behöver sätta mig mer med det.
Med det jag börjat formulera.
Det intressanta är att det kommer ut, processas där svart på vitt.
Vem som möjligen ska läsa det sedan är irrelevant, då det är det som händer under tiden som är det väsentliga. 
Först ska det valsa runt i mig lite.
Innan det kan komma ut i bokstäver och meningar, eller historier.
När det sedan gör det, då ska alla flickorna i mig ha blivit omfamnade.

❤️

Kommentera här: