Ingenting är självklart.
Det finns mycket att fira idag:
- att bonussonen och hans kära hustru skrivit på och blivit husägare.
- att jag känner mig piggare
- att det är hundra år sen vi i Sverige fick kvinnlig rösträtt.
Har således tagit en god liten rom när mannen haft förfest med lite vänner.
Sippade och smakade den ljuva, runda drycken. Som mjuk kola.
Gått runt sjön igår och idag.
Älskar blomningen runt om. Så vackert och så skönt att vila ögonen på.
Känner mig piggare igen, och njuter.
Börjat med dubbel antihistamindos vilket verkar va fiffigt med tanke på explosionen ute.
Att kunna andas...det är verkligen sååå skönt att kunna ta ett andetag när det inte tar emot, när det inte rosslar från djupet.
Vaknade glad och liksom bubblig idag.
Hade min älskade unges och Gustav Lundgrens trios arr av "I wish I knew How it would feel to be free..."
Så jäkla go, tunggungsvängig låt med själ.
För mannen sjöng jag Upp och hoppa Thor i morse. Han verkade inte riktigt lika pigg:-)
Lunch på Grilleriet med dessa två.
Schääääärlek och lycka! De flyttar snart hit och det känns så gott att få ha de här i vår lilla stad!
Och så är det alltså hundra år sen.
En lång kamp av både modiga män och framför allt av kvinnor ledde fram till beslutet om kvinnlig rösträtt.
För oss liksom självklart men ändå diskuteras frågor som jag tycker borde vara färdigdiskuterade. Som borde vara lika självklara som rösträtten.
Ingenting är självklart. Allt kan omkullkastas. Det gäller att nyttja rätten, att göra sin plikt genom att gå till valurnan och visa att en vill vara med och påverka.
Firar med en bit himmelsk choklad i fin förpackning.
Ljuvligt med fredag!
Kram till er❤️
Johanna