Guldkant på livet.
Frågan är vem jag hade varit om inte hon kommit till mig.
Denna kluriga, fundersamma, tankfulla, härligt kloka kringelikrokiga ljuvliga unge.
Förmodligen hade jag varit mycket mindre klok, mindre fundersam och eftertänksam.
Mindre benägen att vilja förstå olikheter.
Jag hade lärt mig mindre.
Vill försöka lyssna in, ta till mig och fundera över det som lyfts, diskuteras och vrids på.
Visa att jag verkligen finns där, vara en trygg famn, en lyssnare. Någon att lita på. Alltid.
Så fantastiskt att ha fått bära henne, och gå bredvid henne dessa drygt nitton år.
Önskar jag ska få fortsätta göra det många, många år till.
Så tacksam för detta fina skrivna idag. Så varm i hela min själ, att jag kanske lyckas vara den jag faktiskt vill vara för henne. Så. Mycket. Kärlek.
Också så tacksam att jag fått ha världens bästa mamma i mitt liv, som är en mycket klok, varm, kärleksfull och omtänksam mamma. Och mormor. Och svärmor. Love!
Är nöjd med en lugn och skön helg. Över att ha tränat både igår och idag.
Igår pilates hemma, och idag på gymmet. Trött och segt att träna idag, men promenaden efter mat på Piazza teatro och tårta gick desto bättre. Många steg gångna, och energin påfylld.
Det är så himla vackert ute.
Är så tacksam att förkylningen börjat ge med sig, att lungorna är mindre täta och att det finns allergimediciner som kan göra livet drägligt. Det är nog faktiskt så att azitromycin är grejen för mig, långtidsantibiotikabehandlingen, som gör mig så fin i luftvägarna att rosselt nästan helt uteblir. Det är så otroligt skönt, och jag är tacksam.
Så tacksam för livet.
Att jag får leva det nu, kanske fullt ut igen.
Vill så mycket. Bara leva och njuta, Av man, barn, kärlek, vänner, god mat, och härliga ställen...
Musiken. Teatern. Filmen. Blommorna.
Ni vet, det där som sätter guldkant på livet.
Som ger livet liv. Livets liv.
Nöjd med nyomklädd och lagad gungstol.
En tant i gungstol. Också livets liv.
Kram Joey ♥