Johanna Roth

Fredagskväll hos mig.

Firade av kollega som gått i pension och firade även ett födelsedagsbarn.

Italiensk god buffé, vin, bubbel, glass och bär. Kaffe, snacks...musikquiz och dans.

Det blir liksom alltid trevligt, med dessa goa människor!!

Somliga dansade på stolen...

Föremålet för kvällens begivenheter fick saker i gips...glasögon, galge, krycka...och också seriös present faktiskt:-)

Och otroligt vackra rosor! 

Vilken konstnär vi har hos oss på ortopeden!!

Hon som gjort detta borde kombinera sjuksköterskeri med skapande!

Känner mig rätt pigg idag!!

Inte mer ont i ryggen trots dans och hopp, fortsatt mindre rosslig tack vare långtidsantibiotika...

Väl medveten om att det är artificiellt, att det säkert skulle falla tillbaka om jag slutade med medicinen men ändå. Känslan av förbättring är ljuvlig. 

Att orka promenera.

Känna mig lite gladare, känna mig tacksam för en bra dag. För att rosslet är mindre, bandet över lungorna betydligt lösare...

En liten oro finns ändå, tänk om de inte hittar felet? Kärnan till problemet? Men hyser hopp.

Jag tror att jag mött en detektiv.

Bakterie-Sherlock. 

Ser fram emot att få uppleva hälsa, att åter gilla att planera för middagar, fest och trevligheter i större utsträckning. 

Kunna träna på riktigt.

Vara piggare, orka och vilja mer.

Sjunga.

Jag saknar det så. Min röst, mitt uttryck i det. Ventilen, skapandet, kännandet.

Tids nog mitt hjärta.

Tids nog.

Ha en go lördag!

Njut av din dag❤️

Kram Johanna