En kalasdag.
Så kom då 1-årsdagen för goaste bonusbarnbarnet. Efter slit med inflyttning och fix hela veckan ställde de till med storkalas! Så fint och mysigt, och Leia var så nöjd och go (och lätt speedad) hela tiden. Det är en tämligen social liten tjej, nyfiken
på allt och alla och snabb som vinden.
Dessa bullar var magiskt goda!
Efter kalas var vi på mer kalas för lille Otto som officiellt fick sina namn inför släkt och vänner. Hans fina mamma och jag har jobbat ihop flera år och hon och mannen hade också ställt till med härlig fest. Tack!
Sången gick faktiskt riktigt bra, känner mig ganska nöjd efter 1.5 års kämpande att försöka återfå den. Få rösten och kontrollen tillbaka. Kunna nyansera.
Det var roligt att sjunga - och det är ju det viktigaste.
Ikväll har vi bara hängt i soffan.
Sett klart When they see us. Se den.
Så stark. Så sjuk. Och så hoppfull om människor som kunde rasat ändå lyckas hitta styrkan att skapa sina liv på det sätt de vill.
God natt och sov sött!
Kram ❤️ Johanna