Johanna Roth

Det är nåt visst med ljuset.

Mysigt och stillsamt, dunkelt men ändå ljusare än mörkret. Som en strimma av hopp i den mörkaste årstiden.

Det behövs, det där ljuset.

Det är inte ofta det händer men ibland är det mysigt att spela spel. Lite frustration och lite glädje när en förlorar eller vinner men mest mysigt att sitta vid stearinljusen och kura ihop.

Funderar på samordning.

När en är sjuk. Svårare sjuk. 

I det akuta läget är sjukvården i vårt land fantastiskt bra. I det läget efter det, när vården ska ske på nästa instans kan det ibland brista. Brista i uppföljning och information, planering.

Utan starka patienter eller anhöriga så stannar informationen, och alla lämnas i ett vacuum. Med många frågor och färre svar.

Det borde va så självklart att nästa vårdinstans skulle vara lika bra. Lika välinformerande. 

Sjukvårdens utvecklare har sannerligen en hel del att jobba på där...

Det ska inte behöva vara ett krig att föra som patient eller för dess nära och kära...

Det ligger mycket i uttrycket att en behöver vara frisk för att orka vara sjuk.

Det skulle finnas en samordnare, från första instansen till nästa som ser till att all information ges, vad som gjorts, hur planen bör se ut och varför. 

När nästa instans tagit över bör det sedan finnas en kontaktperson från föregående instans som kan svara på frågor så att lagd plan uppfylls...

Hur svårt skulle det vara...?

Skulle det vara omöjligt?

Jag tror inte det. Och jag tror att det verkligen  skulle vara alla till gagn. Alltid.

❤️