Det finns nog hopp ändå.
En ljuvlig morgonpromenad för att gå på möte.
Klart och krispigt. Magiskt ljus över sjön. Kall, underbar luft som fyllde lungor och livsandar. Känt mig så sjukt låg i dessa månader av mörker. Totalt mörker. Jag har alltid haft svårt för mörkret. Det drar ner mig i dyn. Så dessa månader har
sannerligen varit en prövning. Känt att det varit svårt att hålla upp humöret.
Kände hopp idag. För första gången på länge.
Hopp.
Om ljus, om öppen himmel.
Det är bilder utan filter.
Ni vet, det där ögonblicket när en är tvungen att stanna upp bara för att SE.
Det finns nog hopp ändå.
Om ljusare dagar.
❤️
skriven
Härligt att få uppleva. Jag känner som du angående mörkret, ändå känner man sig gnällig. Det går ju över liksom, men påverkar likväl negativt