Signalens ljud.
Låter syret fylla mina lungor.
Solen värmer min kropp, det blåser men det är ändå skönt.
Att sitta här en liten stund och andas.
Livet är så tufft emellanåt.
Och så ljuvligt underbart.
Liksom halvtrist och superkul olika stunder.
Det går upp och ner.
Ner och opp.
Det är mycket att göra efter lite sommarlugnt och jag gillar det. Trivs så bra med det uppdrag jag nu har, med kollegorna och uppgifterna.,
Trivs med vänner, familj, med livet.
Så tänker jag på det plötsligt drabbande, där livet står på paus.
Där väntandet kväver, hindrar syret från att fylla lungorna. Där ångesten kramar sönder bröstet.
Där varje telefonsignal kan vara den som ändrar läget. Brutalt eller underbart.
Vänner som väntar, bokstavligt, på sin förlorade son.
Hoppas signalen snart ska ljuda underbart.....!
Kram ❤️ Johanna