Johanna Roth

Så njutbart att få känna solen och värmen. Förmodligen som en fin avslutning på sommaren.

Med klarare luft än mitt i sommaren. 

Vännen Connie kom, vi intog kaffe och överbliven gino på vår skuggsida. 

Dottern har börjat sitta på denna balkong en del, och den är inte heller dum när solen är för stark (eller upptagen) eller om en vill ha morgonsolen tidigt.

Får nog ta hand om den bättre, ge blommor även till den nästa år. Den har varit lite försummad, stackaren!

Satt i solen någon timma, bara för att insupa värmen. Min kropp skrek efter sol och läsning, efter vilan det ger. Onekligen lite baktrött efter två kvällar med vin och trevligheter.

Absolut värt det men det sätter sina spår.

Idag blir det träning på gymmet, sen vill jag lapa sol i trädgården igen. 

Tänkte läsa ut min deckare, som jag egentligen inte tycker är speciellt bra. Börjar tröttna på den typen av kriminalare som helst av allt beskriver det råa, på ett utdraget sätt utan finess.

Ju äldre jag blir desto viktigare är det att språket ger mig något när jag läser, att det beskriver handlingen på ett fängslande och liksom vackert sätt. Som gör att jag ser det som sker eller beskrivs framför mig. 

Och jag läser hellre det som berättar om livet som det kan levas, med olika perspektiv, om relationer, väl beskrivna omgivningar, om vardagliga svårigheter eller sköna stunder, om historiska händelser berättade med skönlitterär röst.

Läste nästan bara deckare eller kriminalromaner under flera år, men nu vill jag i så fall ha med lite finess. Inte så uppenbart onda utan mer otäckt subtilt som kittlar rädslan istället för att fläka upp den.

Jag har väl blivit lite gammal.

Kram ❤️ Joey