Johanna Roth

Firar liksom 5 månader.

Sen livet efter lång sjuka började.

Sen rossellungor blev ett minne blott.

Och sen orken, livet återvände.

Fortfarande, varje dag, är jag förundrad...så här kan alltså lungsen få må...det är faktiskt helt otroligt!!

Sen cortisoninjektionen i höften har jag nu sluppit värken också. Det är också helt fantastiskt. Så gott att gå, träna utan att få ont efteråt.

Allt borde ju vara helt perfekt således.

Men funderar på vad vi kvinnor gjort för ont egentligen (om en inte tror på evigt guds straff sen Eva o Adam o allt det där).

Som ska genomgå så mycket genom livet....

Ha mensvärk i många år, vissa så svår att sjukdagar är nödvändiga och starka mediciner likaså. Sen ska en genomlida en förlossning efter att en burit ett barn. Jo, det är ju absolut det häftigaste och coolaste en kan va med om men ONT gör det. Något helt galet ont.

Och sen, så finns det ju olika grader av helvetet, men sen kommer klimakteriet.

När en äntligen sluppit mensvärk.

För 3 av 4 kvinnor kommer svettningar när som helst och hur som helst, där en får byta lakan om natten och tvätta sig flera gånger. Med störd sömn och irriterat sinne som följd.

Eller när en är nyduschad, omklädd och ska ut på fest så kommer det. Som en inre eld som får svetten att rinna och paniken att komma....inte nu!!! En vill inte ha krull i håret när en nyss fönat det fluffigt och rakt...

Helst vill en slita av sig alla kläder igen och börja om. Eller ställa sig naken. På balkongen.

Och så ska en liksom torka ut.

Bli skrynklig både in- och utvärtes, och behöva hjälpa kroppen på traven för att inte helt förtorka...

Visst låter det sjukt?

Det är för många dessvärre inget sjukt skämt utan en verklighet som onekligen ställer till det. 

Kanske händer nåt om celibriteter som Montazami och förhoppningsvis många med henne lyfter problemen. 

Att det inte kan vara så att det ska bli en chock och innebära en sån omvälvande tid i livet. Att det lyfts till forskningsnivå som på allvar kan göra nåt för halva befolkningen. 

Hur svårt kan det va?

Ett svetto efter träningspass idag, sååå mycket bättre än vallningar:-)

Och jo. 

Jag mår överlag sååå mycket bättre, men visst är det konstigt att en ska behöva stå ut med allt...(även om hormoner, tack o lov, finns och kan underlätta!)

Kram o Go natt!

Joey