Bara en väg dit jag ska.
Gammalt som kommer upp till ytan.
För att det händer saker i ens närhet som minner om. Historia som upprepar sig.
Tar energi.
Naggar lusten i kanten, och det är svårt att värja sig.
Ska försöka vända tanken.
Historien kan jag inte göra nåt åt, inte hur andra människor väljer att agera eller reagera heller.
Kan bara vända mina egna funderingar, påverkan utifrån som sätter sig som en svart hatt på sinnet.
Den lyfter jag av, symboliskt i tanken, för att bli friare inuti.
Lätt att fastna, att fundera över varför.
Och sen blir tanken kvar där.
För varför har inget svar.
Inte alltid. Ganska sällan. Just här.
Jag lyfter den svarta hatten, skakar loss.
Tänker att jag behöver ta in ljus från det goda som händer.
Fyllas på.
Historien är just det. Historia. Har varit.
Fötter och huvud ska åt samma håll.
Ta lärdom och ändå gå framåt.
Oavsett vad som händer runt omkring så är jag här, och kan göra det jag vill och känner.
Ändå finnas och stötta, lyfta.
Och fortsätta gå.
Det finns fler vägar, men bara en dit jag ska.
Uppåt.
Kram ❤️
