Tro & hopp får räcka.
Bästa återhämtningen, att sätta sig på balkongen eller i trädgården i solen.
Om än bara en liten stund så är det så skönt.
Ta in ljuset lite. Lugnet.
Påskpynt på väg från sjukhuset. Gillar dessa ullbollar istället för fjädrar. Ser mjuka och goa ut.
Idag har snickaren Bartek hjälpt oss att byta ut balkongdörren. En dörr som gjort sitt sannerligen. Skönt med en tät, rejäl som går att stänga och öppna även utifrån.
Så fint ute.
Så där i början när allt smyger fram liksom.
Tiden skulle kunna stanna lite.
För att hinna ta in, njuta av det lite längre.
Det är med våren som med livet.
Fort går det.
Gäller att suga in det, allt det en vill i den mån en kan.
För vem vet vad som händer sen...?
Kommer det att bli helt svart...
Kommer vi att hamna i ett annat rum nånstans, förmögna att kommunicera på andra sätt...föra fram vår tröst och leda litegrann så där från ovan...
Reinkarneras vi? Till änglar, spöken....fåglar eller ny människa...?
Inte förrän vi dör vet vi.
Känner saker och tror. Hoppas gör vi.
Men vet...? Kan vi inte. Tro & hopp får räcka.
Kram ❤️ Joey