Hur många gånger...?
Försöker att hålla fast vid hoppet.
Om förbättring, om att orsaken ska hittas och nya angrepp förhindras.
När kroppen håller sig feberfri och rosselfri är det liksom lätt att tro att allt är som det ska.
Att DET liksom är att vara frisk.
Efter kanske åttonde antibiotikakuren sedan 1 år så kommer onekligen tankarna...
Är det sista nu?
Är de utrotade, bacilljävlarna....på riktigt?
Bakom allt lurar det en liten djävul, som det känns.
Tillfrisknandet sker på grund av mediciner, som hittills hjälpt endast just precis då. De veckor jag ätit en kur så har jag känt att NU blir jag nog bra...för att efter några dagar efter behandlingsslut åter få symtom. Feber. Sjukdomskänsla. Den enorma
tröttheten. Håglösheten.
Hur ska det bli nu?
Var det sista kuren på länge...?
Ännu har jag inte fått svar på mitt varför.
Mitt hopp har grusats flera gånger och tänts igen...
Är vi människor funtade så...att minsta framsteg så tänds hoppet...för att vi inte ska ge upp utan fortsätta gå...fortsätta tro att SNART blir det bra...
Att vi gång på gång fortsätter att resa oss efter att vi blivit lurade, bara för att hoppas att nu. Nu är det min tur.
Jo, jag önskar ju.
Varje gång hoppas och önskar jag att det var sista gången på länge.
Att livet åter kan börja på nåt sätt.
Frågan är hur många gånger jag ska gå på det....?
❤️
Joey