Johanna Roth

Ibland vill det sig inte bara.

Huvudet är trött, men det snurrar.

Hålutrymmena i huvudet känns fyllda, får mig att vilja svälja. Igen och igen.

Blir stissig.

Likt ett bi som far runt från blomma till blomma, liksom rastlös trots mål.

Honungshavredryck och bok, i svart natt.

Efter ett tag brukar tröttheten fylla kroppen så att det är lönt att försöka sova.

Bara att stilla sig.

Ge sig till tåls.

Njuter min varma dryck.

Av mörkrets tystnad.

Av vetskapen att de flesta i huset nu sover.

Det är ändå speciellt att sitta uppe på natten, om jag bortser från att det imorgon blir en lite tröttare dag.

Tyngre än det har mitt hjärta burit.

/Joey