Lite gnäll, lite magi.
Jag gillar små skulpturer.
Det har blivit min grej, vackra, smäckra eller som söte grodprinsen som jag fått av yngste bonussonen. Thinking man köpte vi i Sydafrika, mannen och jag.
Prima ballerinan har jag fått av yngsta bonusdottern. Gillar den verkligen!
En söt liten indisk herre.
Och dessa i trä som är så fina!
Det är nåt enkelt och vilsamt med dem. Tycker jag.
Kan behöva att påminna mig om det som är vackert och fint, som ger lite glädje och hopp. Är rätt less på att må o-bra. Vill så mycket mer.
Kan leva med mina krämpor men vill känna mig piggare liksom, inte som 98.
Nosen kommer väl att läka snart så att livet kan fortgå, men nu är lungsen sega trots att jag försöker vara igång och uppe. Gått från 500 till 5000 steg på dessa dagar så det går ju framåt men lungsen vill ha mer.
Tänker att jag nu ska "hia" mig till återbesök nästa fredag, för att då se att det som ska va läkt är läkt - och då (om inte stämbanden ändrats) höra om ytterligare undersökning kan göras.
Kan fortfarande inte sjunga, det låter inte vackert utan knastrigt och halvhest och liksom okontrollerat. Det är deppigt.
Även om jag inte sjunger i nån konstellation så vill jag kunna uttrycka mig här hemma, som jag gjort i hela mitt liv.
Så. Har gnällt färdigt för nu.
Det hjälper ju ingenting, jag vet.
Är bara jäkligt less på det ibland, när allt verkligen hopat sig.
Men. Det kunde vara värre. Det kan alltid va värre.
Fick fina bilder från Frida-Hedvigs pappa igår, när hon provade vackra klänningar.
Klänningar som sparats efter Faster Britta, som nyss gått bort - min dotters farfars syster alltså.
Vilka klänningar!
Hemsydda och som om de hade sytts för F. Som om de hade samma kroppar, Britta och F.
Tycker att de är magiska, och när jag vet hur mycket min unge uppskattade Britta och hur hon uppskattar gamla kläder med känsla - då blir det extra magiskt.
Lite vila med bok, innan det ska bli en promenad ytterligare idag, för att sätta ljus vid svärfars grav.
Kram ❤️ Johanna