Det är också framsteg!
Tänker på sången Bättre och bättre dag för dag...den är lite för hurtfrisk just nu. Det är mer ett ögonblick i sänder som det tycks bli bättre. Men det är också framsteg!
Håller tummar och tår nu, att det snart ska vända. Att 2018 kan sluta bättre än vad det började med allt som sedan har hänt.
Önskar sannerligen ett gott slut och ett gott nytt.
Orkidéer tycks gilla vårt hem, de knoppas och blommar om och om igen. År efter år. Envisa som få, och i mina ögon galet vackra!
På min promenad igår tog jag ett par bilder på naturens palett. Otroligt vackert, och liksom ännu skörare vackert i det dimlika ljuset som är nu i höst. Tack naturen för skönheten du bjuder på, varje dag. I det lilla.
Blir alltid lika glad för högar med löv...att gå igenom, sparka upp de...oh, det är nåt barnsligt och alldeles underbart med det.
Ungefär som att ta på termobyxorna på vintern och slänga sig på marken för att göra snöänglar. Jag hoppas det blir mycket snö i år!
Vardagsrummet och vy från min favoritfåtölj.
Det är tur att jag älskar vårt hem när det blir såna här veckor. Underlättar läkning tänker jag.
Är ändå tacksam för mitt ganska hårda pannben ändå. Sedan jag kom tillbaka i sommar har jag jobbat. Första veckorna må-Tors, sen hela veckor fram tills nu. Knegat på och tänkt att det skulle bli bättre, att det inte hade blivit bättre om jag hade
backat.
Jag hade nog blivit mer ledsen, känt efter mer och kanske mått ännu sämre om jag varit hemma längre.
Rutiner, arbete, att skapa ett värde för de vi jobbar emot och fina kollegor är bra för själen - om en gillar sitt jobb.
Och det gör jag. Vilken ynnest!
Ha en fin söndag.
Kram Joey❤️