Åtminstone hopp.
Det märks att sömnbehovet fortfarande är väldigt stort. Sover 9-10 h så fort jag är ledig, och sover som en stock
Lat morgon även idag, häng i solstol, läsning.
Sen en cykeltur innan det var dags att förbereda grillning med bästa föräldrarna, bonusdöttrar, måg, dotter och sambo. Nötfärsbiffar till oss, sojafärsbiffar till dottern, och så lite annat smått och gott.
Dessert fick bli detsamma som vid midsommar: limemarinerade jordgubbar (skal och saft från lime, och så lite strösocker över skivade jordgubbar) och creme fraiche med lite florsocker samt havrecrunch.
Nöjd och mätt som en plätt!
Det var förresten en galet tung cykeltur idag. Cyklade långsamt och inte långt, men kroppen var trött och ovillig. Hoppas på sug och träningsvillig kropp efter jobb imorgon, då jag tänkte mig ett pass på gymmet.
Köpte rosor igår. Röda blev det, när dottern fick välja. Mysigt med lite blommor, även om jag inte är i samma behov av färska blommor på sommaren som höst, vinter och vår av någon anledning.
Söndag kväll, och nöjd med fin helg.
Känt mig riktigt pigg fredag och lördag och det har varit såååå skönt att känna sig liksom på riktigt. Orka nåt. Orka prata, finnas, bry mig.
Jag hoppas innerligt att halsen tar sig, att det hesa försvinner och näsan, luktsinnet och slemmet i bihålorna far åt fanders snart.
Det finns just nu åtminstone hopp.
Det är fantastiskt skönt.
Kram ❤️ Johanna