Medmänskligt.

(null)

Läser om kvinnan från Bronx som i USA startade #metoo.
Att hon sett vad som händer på så många platser och vad så många kvinnor vittnar om visar hur utbrett det är. 
Och ändå, säger artikeln, att 45 % av männen tycker att själva rörelsen är överdriven.
Jag förstår om det är svårt att ta in, att en inte sett eller uppfattat det själv på det sättet. Att en inte kan förstå att det faktiskt pågått i alla år, överallt omkring oss.
Men att tycka att det är "överdrivet"...?
Hur tänker en då?

Överdrivet för vad?
Att reagera på förminskning, att någon gnider sig mot en i en barkö, att bli antastad, våldtagen, klämd på, att få utstå äckliga kommentarer som objektifierar, att i en undersökning eller behandling få höra att den som är yrkesperson tycker att det är trevligt att utföra just detta, att känna sig utsatt, rädd som gör att en ställer upp på saker som inte känns rätt...

Jag tycker fortfarande inte att det är överdrivet.
Jag tycker att det är underdrivet.
Och jag tyckte att Tarana Burke satte fingret på det som behövs: att det handlar om medmänsklighet. Inte beteende mellan kvinna-man (som om det är helt två skilda saker) utan det alla behöver lära är att en ska vara mot varann som vi själva vill bli behandlade. 
Med respekt.
Medmänskligt.

Hur svårt kan det va?

❤️

Kommentera här: