Som löv för vinden.
Dessa två finingar vid mitt bord.
Hemma hos oss. Så efterlängtat och fint.
Det märks att de saknat och nu längtar tills nästa gång.
Liksom jag.
Ibland gör det ont, att inte ha alla nära. Att alla är utspridda som löv för vinden.
Själen tankas när de samlas ihop lite, för en stund. Några i taget åtminstone.
Har känt mig konstig idag, med ont i kroppen och ganska hostig. Hoppas det vänder snabbt....pliiiis! Vill få vara pigg nu, tack.
En sak är helt häftig med denna dag dock (tror det är akupunkturen!):
Jag kände doften av min parfym. Av målarfärg. Och ikväll: min dotters doft.
Så. Himla. Fint. Sniffade in henne flera gånger, som en galen som aldrig känt nåt bättre i livet.
Må det fortsätta förbättras, och bli normalt.
Det är ljuvligt att få känna dofter.
Plockat några äpplen från gamla trädet i trädgården idag. För första gången på fyra år sen hitflytt. Goda äppel var det.
Och vackra.
Gått och lagt mig i bättre tid ikväll.
Hoppas sömn ska läka ut ömmande kropp och hostiga lungor.
Kramen till er!
❤️