Ovanlig helg, salighet o sol.

 
 
En ovanlig helg på de flesta vis.
Vi har tillbringat fredag och lördag med vänner från England, ätit middag hemma, varit på hockey och pratat. Kul att höra att de är överväldigade av Sverige, både av människorna och naturen. Kul att höra hur de lever och har det till vardags, och kul att få öva på sin inte alltför fantastiska engelska:-).
Är ändå lite stolt över mig själv, då jag för 71/2 år sen inte ens ville beställa mat när mannen och jag var i väg. Jag tyckte det var genant och hade väldigt smått ord-förråd och mest av allt ett uselt självförtroende. 
Det har vuxit, och min inställning att det inte gör så jäkla mycket om det blir tokigt har nog bidragit allra mest. Det är roligt!
 
Idag har jag varit på högmässa i vår vackra Domkyrka, för första gången på fjorton år tror jag. Den kör jag är med i medverkar var fjärde söndag, och idag var det alltså dags att tillsammans med körer från pastoratet (körerna som är runtomkring) att sjunga. Cirka 140 sångare var vi, så det var en härlig känsla.
 
Var och en blir ju salig på sin egen tro, finns det ett uttryck som säger. Så är det nog.
Till svenska kyrkan får du gå utan att avge löften, eller utan att du behöver göra något alls. Det går fint att bara gå dit, tro vad en vill, avnjuta musiken och uppleva stillheten.
En ändå fin stund, tänker jag.
Är glad att jag tagit mig dit, och att jag har många roliga, lärorika sångtimmar framför mig.
 
Pratat med min älskade unge när jag gick en långrunda i ljuvligt höstväder. 
Skönt att stämma av lite, höra hennes röst. 
Händer mycket med musiken, och det är en fröjd att få följa. Unnar henne verkligen det bästa.
 
Önskar dig en fin söndag.
 
Kramar❤️
 

Kommentarer:

1 Elisabeth:

skriven

Fast lite vill väl våra präster påverka oss när vi går till kyrkan ändå! Tror du inte det? Jag har varit på många gudstjänster, ibland har jag bara velat ställa mig upp och protestera. Andra gånger har jag fått riktiga aha upplevelser.
Oavsett vad prästen har att säga så kan man lyssna på musiken och meditera en stund. Det räcker ju!

2 Johanna Roth:

skriven

Såklart att de kanske vill, men ingen hoppar på en i kyrkan utan en tillåts ändå va som en är. I en annan typ av kyrka hade någon kommit fram, frågat ut en och velat dra med en på ett annat sätt. Här tillåts en, som du säger, bara sitta och lyssna/inte lyssna och njuta av stillheten. Det tycker jag om. Kram!

Kommentera här: