Visa att jag ser.
Nu lämnar jag snart Stockholm, och åker hemåt igen.
Några dagar här uppe hos min älskade unge med skolbesök, lunch med god vän, promenader, läsning, the och faktiskt inköp av mina första julklappar.
Blev fångad av en kvinna vid Odenplan idag, som sa att hon tappat plånbok och mobil, och skulle till Uppsala...ja, vem vet. Kanske var det så, kanske inte. Jag tänkte att "va fasen spelar det för roll? Kan jag göra hennes dag en smula bättre så gör
jag". Gav henne pengar så att hon skulle ta sig hem. Om det nu var det hon skulle. Jag har ingen fet plånbok just nu men förmodligen fetare än hennes. Också fetare än romernas som sjöng och spelade fantastiskt bra på tunnelbanan. Jag
har ett hem, ett varmt och skönt hem. Ett jobb, en fantastisk man och många, goa bonusar och en älskad egen unge. Jag är rik på så många andra sätt.
Det gör säkert så lite, men alltid nåt.
Tänker jag.
Jag vägrar bli den som inte ser, som vänder bort blicken och som inte vill säga hej. Jag kan inte ge varje gång, men jag kan le. Hälsa. Visa att jag ser, ser att de finns precis som jag.
Puss på dig!
Joey ❤️