Tacksam avhormonisering
En sån ljuvlig dag!
Sovmorgon, solinsläpp och kärleken i sängen intill mig.
Torgrunda med blominköp, fika med mina fina föräldrar och nu en stund på balkongen i ljummen vår. Snart dags för hockey m grannarna och så kanske en tur till en av mina fina vänner som har födelsedag idag.
Så gott! Känner mig varm i själen av privilegiet att ha mina fina paranteser i livet och att ha många fina vänner, goa ungar och bästa mannen i mitt liv. Tack!
Jag är själv kanske inte världens charmigaste alltid, ändå finns de runt mig. De där fina som gör livet vackert.
Just nu sker en avhormonisering av min kropp som ger, har jag märkt, ytterst ohärliga vallningar lite då som nu. Blir nästan paniskt kokhett, sen kall om vartannat som febertopps-berg- och dalbana. Ni hör ju. Hur charmigt som helst:-). Men bra tror jag.
Att gå tillbaka till normaltillståndet och följa med i det som sker.
Jag njuter av livet, trots trötthet. Mår nog faktiskt redan bättre, känner mer än före detta skeende. Come on livet, det är bra att känna på alla bredder tänker jag.
Puss o ljuvlig lördag!
❤