Som brännmärken.
Cool husvägg vid Mose Backe
Håtuna K:a
Skokloster ovan och nedan.
En sightseeingdag med brodern och dottern till Håtuna och Skokloster, på landet utanför Stockholm. Så otroligt vackert vårt land är, med sina skiftningar. Böljande ängar, vackra blommor, hästar...liksom fridfullt att köra igenom.
Kvällen tillbringades hos brorsan, med pasta och tomatsås med vitlök, sweet chili, timjan och cayennepeppar, god musik och prat, lite gott rödtjut. Så gott att ses igen!
Sist jag träffade honom var den 7 april, dagen då en dåre förstörde livet för andra på Drottninggatan. Den dagen kommer alltid att finnas med i mitt minne. Ungefär som den dagen då Olof Palme blev skjuten så kommer även den 7 april vara en dag då jag kommer minnas vad jag gjorde. Precis då när budet kom. Somligt etsar sig fast, som ett brännmärke. Som en påminnelse.
Veckan med min fina unge är snart slut.
Det har varit en fin vecka, lugnt och skönt där vi gjort det som fallit oss in.
Kört mycket bil, promenerat mycket, pratat och ätit, fnissat och diggat till bra musik.
Bara varit tysta.
Jag är tacksam för veckan.
Att få rå om.
Vara nära.
Det är sånt här som också etsar sig fast.
Som liksom goda brännmärken i själen.
Kram Johanna ❤️