Johanna Roth

Innan beslut är det som myror i själen.

Svårt att koncentrera sig på nåt, fokus går inte att finna och tankarna flyger omkring som osaliga andar. 

Direkt när beslutet mognat fram, och uttalats så släpper myrorna och de osaliga andarna  själen.

Det finns en ny riktning då, gör att nästa steg blir lättare.

Det är svårt att lämna en slags bebis.

Något jag haft ansvar för och vårdat ömt i många år. Utvecklat och lärt mig av, vuxit av. Blivit en del av. Verkligen tyckt om att vara involverad i under så lång tid.

Ibland måste en bestämma sig bara, för att hitta fokus. Ge annat en chans att växa och utvecklas. Ge rum åt annan kunskap. Åt annan kreativitet och ansvar. 

Och ja, det känns ändå mindre myrkrypigt.

Lugnare i själen. 

Med hopp om att lära mig något annat lika bra som jag gjort som huvudhandledare. 

Hålla fokus på en sak, ett jobb och låta andra ta över och få utveckla sin förmåga. 

Lite skrämmande och som det ska vara just nu. 

Nya vindar blåser, nytt kapitel ska börja.

Precis som en ny bok.

Fast på riktigt.

Kramar ❤️ Johanna