Mitt i livet.
Efter träning och dusch åkte käre lille far och jag till Toftastrand och avnjöt gott kaffe med tillbehör. Satt där och pratade, om hur mycket som händer i livet. Både där jag är nu, liksom mitt i livet, och där han är, liksom mer i den dalande delen av livet fastän det förhoppningsvis ska finnas många år kvar att suga ur det bästa av!
Mitt i livet händer mycket, en hör det från flera håll. En ny slags livskris, hormonellt styrd till viss del men också i ett skede där 2/3 av livet ligger bakom, där tankar på vad en åstadkommit och hädanefter vill åstadkomma, finns. En står och väger med ena benet på land och det andra i luften. Osäker på vart stegen vill. Som skapar oro. Ångest. Livsval.
Min mitt i livet-känsla är rätt bra. Jag har det liksom rätt bra, har bytt jobb med nya utmaningar, bor fantastiskt, har en fin man...
försöker ta vara på glittret som finns.
Flera rundor mellan hemmet och akuten har det nu blivit för lilla mammsen. Högt blodtryck, låga salter, trötthet och obehag. Nu äntligen blev hon inlagd för uppföljning och utprovning av ny medicin, för att försöka skapa nåt varaktigt.
Håller tummarna och tänker på stjärnorna att det ska bli bättre. Hållbart.
Nu ska jag ta det lugnt.
Läsa Ensam i Berlin.
Bli varm av katten.
Dricka ingefära- o citronvatten.
Ha lördageftermiddag.
❤️
Joey