Johanna Roth

 

Du skulle stått på din balkong, eller kanske stått bredvid utmed gatorna och lett och hejat på. 

Du hade gillat färgerna, glittret, glamouren, musiken, alla människor som går med en gemensam tanke. Ett mål. Du hade tagit in, tyckt om. Öppnat upp.

 

Tänker ofta på det du gav när du levde, och det du lämnade efter dig.

Förmågan att vara öppen mot andra, alltid vänlig, hellre frià än fälla. Kunde du hjälpa så gjorde du det. Det var liksom en grundläggande inställning, som har följt mig genom livet.

Om jag klagade över någon så hade du alltid en förmåga att försöka se det från ett annat perspektiv, se det goda i varje människa.

Beundrar den förmågan att ta in människor på det sättet.

Att hellre välja att se det goda även om motsatsen visas. 

 

Det finns alltid nyanser, många olika färger i en människa.

Och du valde att se de klara färgerna.

Det var så du var.

Som en lysande stjärna i guld, rött och guld. Bärnsten. 

Kära lilla farmor. Du var så väldigt mycket.

 

❤️