I vardagsverkligheten.
Ofta är jag en tydlig människa, vill jag tro.
Med vad jag vill, tycker och tänker.
Och jag brukar vara bra på att lyssna in, fånga upp och se. Om nåt skaver liksom.
I min profession måste jag vara tydlig för att kunna coacha, för att människor ska bli medvetna om hur de handlar och hur handlandet påverkar andra runtomkring.
Jag får ofta höra att jag är tydlig, och att jag kan framföra mindre roliga saker på ett juste sätt.
Profession och vardagsverklighet behöver ju inte gå hand i hand, vi har olika roller hemma och på jobbet såklart.
Men ändå.
I vardagsverkligheten blir jag påmind om att det haltar. Att inlyssnandet och lyhördheten, kommunikationen inte är lika enkel. Och det är svårt med tydlighet. Frustrerande att inte få lika rak kommunikation på andra plan. Som om känsligheten och variationerna är så mycket större utanför arbetet trots att jag möter många, minst sagt och bokstavligt talat, trasiga människor.
Så gott jag kan, det är så jag kan göra.
Good enough får liksom duga, eftersom ingen fullkomlighet finns.
Det kan jag konstatera, att kommunikation är svårt. En konst. En ständigt pågående process där lärandet sker kontinuerligt - om viljan finns att lära.
❤️