Och du log.

 
Vi satt hos dig igår, hela kvällen då du bråkade med livets sista gnista.
 
Natten avlöste dina söner varann, för att vara nära dig. In i det sista tills du hade din hand i min pärlas hand, och tog ditt sista andetag...
 
För ett par veckor sen gjorde du din typiska gest med lyft arm o knuten näve och sa att du ville ju, du ville ju verkligen. För första gången skymtade ett litet tvivel då du också sa att det du tänkte innerst inne fick stanna där.  
Vem vet vad du egentligen funderade på?
Du var verkligen en man med stark integritet, som var varm, hjälpsam och ville så väl men själv ville du helst va stark. 
 
Jag är tacksam för att du varit en så varm och go svärfar, som genast vi sågs bjöd in mig i din gemenskap. Du har varit, som jag sa igår, en väldigt fin svärfar. 
 
Du väntade tålmodigt på att dina älskade barnbarn skulle komma igår. På att känna och höra deras närvaro. Jag tror du hade bestämt dig för att vänta tills du visste att de varit hos dig.
 
 
När de så suttit där, lyssnat till dina snabba andetag, och skulle ta farväl.
Då log du.
Och vad du innerst inne kände då, käre svärfar, kan jag bara gissa, men jag tror att du var nöjd. 
Du kunde då börja din resa mot okänt mål, din allra sista.
Och med din hand i din sons, gav du upp livet.
 
Jag hoppas att du har det bra där du nu är.
Det är du verkligen värd❤️
 
 

Kommentarer:

1 Anonym:

skriven

Så vackert du skriver, en stor kram till er alla❤️❤️

Svar: Tack ❤️
Johanna

Kommentera här: