Nåt visst.

 
 
När jag steg upp vid halv 8 i morse var det lugnt, tyst och mörkt förutom julgranen och adventsljusstaken i matrummet som lyste varmt och välkomnande. Det är verkligen nåt visst med det skenet. 
 
Jag har annars haft en konstig känsla i min kropp idag. En ledsen känsla. Vemodig.
Trots bra träningspass i morse. Trots kärlek omkring mig, trots allt bra jag omringas av.
 
Efter middag fick jag veta att pappa var på väg till akutmottagningen, för lite tung andning. Gav honom lite ordinationer som han lydde, och prover, EKG och lungröntgen togs men allt var ok. Tack stjärnorna! Hjärtsvikt har han efter sin infarkt 2013, så det var nog den som gjorde sig påmind ändå. Och detta var säkert det som sänkt mig idag. Den sköra tråden. Tråden emellan, som jag helst inte vill tänka på men som finns där, ständigt närvarande. Som livet är. 
 
Tillverkat älgburgare nu, så det får bli middagen tillsammans med rödlök, ost och just det: ketchup. 
Musiken idag är Ted Gärdestad. 
Vilken låtskatt. 
 
Kram Joey ❤️

Kommentera här: