Fin start på dagen.

 
Efter en god natt sömn, kaffe och frulle, tog jag 1 h promenad runt Östermalm. Regnet hängde i luften men släppte inte ifrån sig nåt vatten. Även ett grått Stockholm är på nåt sätt snyggt pga alla fina, gamla hus. Älskar gamla trappor, gränder och vackra fasader!
Vid ett övergångställe så hör jag någon sjunga bakom mig och så får jag världens kram av en go vän hemifrån som befinner sig i hufvudstaden för intensivrep inför Fantomen på Operan! Vad är oddsen att en ska träffa på varann här? 
Världen är trots allt inte särskilt stor.
En fin start på dagen.
 
Nu andrakaffe och läsning.
Dottern börjar skolan idag, är redan inbjuden till grillkväll med hela gymnasiet imorgon. Förstod att hon njöt sin morgon för sig själv, kokade sig ett ägg och bryggde sitt kaffe. 
Jo, det passar henne. Självständigheten. Ensamheten i boendet. Stora stan. 
Hon känns redo, och jag finns mest som en skugga bakom. Som sig bör. Känner det själv nu, och tror att det blir bra även om jag verkligen kommer att sakna och längta efter henne väl hemma igen. 
 
Och det är ju också som det ska.
Det gör ju ont när knoppar brister.
 
kramar ❤️
 

Kommentera här: