Det är ju tur!
Detta ludna lilla skrälle som är så himla go!!!
En är alltid typ jättevälkommen hem, då han kommer och möter mig. Smeker sig mot benen och sitter o väntar tills en har tid att hälsa ordentligt. Eller som på morgonen när jag duschat och gjort mig klar, så sitter han utanför dörren och väntar. Så pratar han likt en söt duva och följer mig till köket.
Sambon och jag satte oss på tvättstugegolvet och sorterade strumpor idag, då ställer sig Tusse på bakbenen med framtassarna på ryggen...sådär lagom uppmärksamhetstörstande. Nåja.
En kan ju inte låta bli att gosa med en sån ludenplutt som måste ha kroppsvärme och lite kli.
Jag tror verkligen att det är bra för själen.
Det är ju tur, för han är dyr i drift med alla klisterborstar som går åt:-)
Pöss
❤️