Att möta allt.
De vackraste tulpanerna jag haft i min vård.
Så utslagna och så öppna, så fina.
Måste varit kärlek i de❤️
Ibland är det nog så.
Att det i rädslan finns en kraft, en vilja. Ett driv. Det är då ens sanna jag visar sig, och låter en få lära känna sig själv. Tänker jag.
I tystnaden. Ensamheten. Och kanske är det också så att det skulle va en riktigt bra sak att göra, för de flesta, att ta sig ut på en längre resa.
Ensam, utan sällskap med bara den egna kroppen och själen som sällskap. Tankarna, som säkert får en att känna sig mer eller mindre galen emellanåt. Nojjor.
Att just möta allt som finns där under, det kan va den största rädslan...?
Precis sett filmen wild, med min unge.
Det handlade mycket om det, o det var nästan som en själslig utrensning men också tillvaratagande av det som tidigare inte kommit fram. En häftig film, som var som en lång meditativ upplevelse.
Den gav lugn.
Jag tror jag kommer sova gott i natt.
Johanna