Väcka liv.
Luften gick ur.
Trots ingen stress inför just morgondagen, men kanske mer en signal om STOPP.
Nu räcker det.
Legat på tjock matta o lyssnat på låtar skickade från en kär vän, med goda tankar.
Tänker att det är ok.
Att dala, att känna, sjunka ner.
Det liksom bara är så ibland, om vi tillåter oss att känna så.
Mycket funderingar i höst på jobb, på hur jag ska göra, vad jag vill och vad jag söker efter.
Ett steg är mindre jobbtid efter jul.
Nåt annat steg kanske ska till ytterligare.
Förändring i någon mån.
Först ledighet.
Försöka få ro i min mage som trilskas just nu mer än lovligt mycket.
Samla ihop mig, landa i ledigt för hjärnan ett slag. Släppa jobbet, ansvaret, och bara va lite.
Umgicks igår med människor jag verkligen vill träffa. Det är bra för själen.
Liksom sång o musik med nära o kära imorgon, det kan nog väcka liv i livsandarna lite:-)
Sen får vi se.
En dag i taget, med tillåtelse att va där jag är.
Då landar en till slut.
Kram ❤️