Johanna Roth

Det som slår mig, som jag tänker på, är att tiden går så sabla fort. 

När en var lite tyckte en att sommarlovet var en evighet långt.

Ett år till nästa jul eller födelsedag gick inte ens att tänka hur långt det var. Oändligt. 

 

Efter trettio fyllda kändes det som att tiden fördubblade sin hastighet.

Nu går den så fort att jag knappt hinner blinka mellan händelserna, när julen är slut känns det nästan som att nästa jul knackar på med sin uppmärksamhet. Konstigt ändå hur uppfattningen av tiden förändras. 

 

Tänker på generationen före oss, hur de måste känna. Upplever de trippelhastighet av tiden? Att allt går som i en berg- och dalbanas tempo? 

Det måste i så fall vara svindlande. Kanske skrämmande, och lite ångestfyllt. 

 

En vill ju va med länge, hinna med mycket, känna och vara i det som finns. Så länge livet är vill jag leva. Känna. Andas. Älska. Ta vara på.

 

Som nu. 

Ljum vind. 

Sol.

Vänner.

Familj.

Dofter.

Smaker.

Sånger.

Det som ger livet, gör livet.

 

Ett Gott Nytt år önskar jag dig, ett år fullt av känslor, värme, dofter och känsla av liv.